Nyhet: 2022-06-01
När Sverige stod värd för FN:s första världsmiljökonferens i Stockholm 1972 hade drygt hundra doktorander, forskare och lärare vid Chalmers och Göteborgs universitet nyligen läst kursen "Den humanistiskt-naturvetenskapliga världsbilden". Kursdeltagarna blev så inspirerade av kursen att 102 av dem skrev och undertecknade ett manifest som publicerades som en debattartikel i Dagens Nyheter 8 mars 1972 inför världsmiljökonferensen. Där föreslog de många konkreta miljöåtgärder i samhället och pekade på viktiga framtida forskningsområden. Flera av kursdeltagarna blev sedan tongivande röster i samhället inom miljö- och utvecklingsfrågor. En av dem som skrev under var Bo Samuelsson, senare professor i medicin och därefter rektor för Göteborgs universitet.
I samband med 50-årsjubileet av miljökonferensen genomförs i början av juni FN:s högnivåtoppmöte Stockholm +50 samt en rad konferenser och möten landet runt på jubileumstemat. I Göteborg hålls ett generationsöverskridande panelsamtal med forskare och studenter som företräder fem decenniers debatt om miljö och hållbar utveckling. En av de medverkande i panelen är Bo Samuelsson som var rektor för Göteborgs universitet 1997-2003. Vi ställde några frågor till Bosse.
– Jag var nog ganska naiv och okunnig när jag gick kursen. Det var dock en ögonöppnare som kom att påverka resten av mitt liv. Efter kursens slut blev jag erbjuden att deltaga i fortsättningen men svarade nej. Jag vågade inte då pressen att producera inom mitt eget område för att meritera mig för fortsatt verksamhet var stor. Dock tror jag att det påverkade min forskning på olika sätt.
– Karl Erik Eriksson, som senare grundade institutionen Fysisk resursteori, var initiativtagare till kursen och primus motor föreslog och drev processen. Det var ju ändå så att via alla diskussioner och föredrag hade det skapats en förståelse för ämnet och kanske även ny kunskap och insikt. Detta tyckte vi att man borde göra känt i skrift. Endast två tidigare internationella upprop hade då publicerats: Menton-budskapet och Blueprint for survival.
– Diskussionen har blivit mer och mer verklighetsnära då utvecklingen till många delar visat sig stämma med prognoserna, eller till och med i många fall blivit värre.
– Jag är ju medicinare med ett naturvetenskapligt förhållningssätt och det har naturligtvis präglat min vetenskapliga verksamhet till stor del, även om jag smugit in vetenskapsteori och etik på sina håll. Även min undervisning har fått en släng av olika vetenskapsperspektiv. Som rektor blev det mera konkret hur vetenskaperna samverkar. Efter rektorskapet tog jag initiativ till en serie med konferenser om "lärande för hållbar utveckling": i högre utbildning, i skolan, i förskolan och i samhället. Det hela resulterade i "The Gothenburg Recommendations on Education for Sustainable Development".
– Det börjar bli akut inom många områden och vi behöver handfasta diskussioner och beslut.
– Var inte så feg!
The Gothenburg Recommendations on Education for Sustainable Development
