Nyhet: 2017-11-16
Hur kan man karaktärisera och mäta nanopartiklar för att sedan kunna följa dem i naturen? Vid forskningsstationen i Kristineberg i Bohuslän samlades forskare för en workshop den 16 november. Inom ramen för Mistra Environmental Nanosafety prövade de på elektronmikroskop och laserinstrument.
– Det är viktigt att beskriva partiklarna eftersom exempelvis partikelstorleken kan säga något om hur de kommer spridas i miljön och hur de interagerar med organismer, sa Jonas Hedberg, forskare inom yt- och korrosionsvetenskap vid KTH.
Mistra Environmental Nanosafety är ett forskningsprojekt som utvecklar metoder för riskbedömning av nanopartiklar. Eftersom utvecklingen av nanopartiklar går så fort så räcker det inte att ta reda på huruvida varje ämne är farligt, utan det är istället viktigt att ta reda på vilka egenskaper hos nanopartiklarna som gör dem skadliga för människor och miljö.
Under workshopen i Kristineberg fick tre grupper av forskare testa flera olika metoder för att beskriva nanopartiklar, bland annat ett ljusspridningsexperiment och ett svepelektronmikroskop.
– Seeing is believing brukar man ju säga. Genom det här mikroskopet får man mycket information som man kan lära sig av. Man avbildar partiklarna och kan se strukturen i flera dimensioner, sa Martin Hassellöv, professor i marin miljökemi vid Göteborgs universitet och ansvarig för workshopen.
På skärmen tickade det fram allt mer detaljerade bilder av partiklarna. Forskarna undersökte framförallt nanopartiklar av kiseldioxid (SiO2 ) som är vanligt förekommande i naturen.
– Jag tycker workshopen varit jättebra. Man får en annan förståelse genom att göra det praktiskt, särskilt för mig som inte har kemibakgrund, sa Frida Book, doktorand i biologi och miljövetenskap vid Göteborgs universitet.
Vad tycker du om att vara med i Mistra Environmental Nanosafety?
– Det känns som ett starkt gäng med kunskap inom många olika områden. Vi kan ta hjälp av varandra och lyfta forskningen till en ny nivå genom det tvärvetenskapliga sättet att jobba, sa Frida Book.
Partiklarna av kiseldioxid kom från AkzoNobel, som är en av medlemmarna i Mistra-projektet. Michael Persson, innovationschef vid AkzoNobel, var med vid workshopen.
– Man behöver ju vara ödmjuk inför sådana här mätningar, de ger ju en förenklad bild av verkligheten. Men ju fler metoder man använder, desto säkrare kan man bli, säger han.
